Fånerier utan tanke bakom blir lätt väldigt dåliga, plågsamt fort. Pratchett (och andra, t.ex. Douglas Adams) har däremot något de vill få fram, och har man det kan man gå i princip hur långt som helst. Praktexemplet enlitg mig är den svenska ultranaturalisten Nikanor Teratologen. Lite svårsmält, definitivt inget för svaga själar, men tänkvärt, roligt och rent vansinnigt äckligt.