Att vara arbetslös är ingen semester! Jag har prövat på det jag också. Man sitter med en enorm psykisk press på sig att häva detta tillstånd, och då finns det inte mycket utrymme att "njuta" av ledigheten precis ...
Formellt sett är jag ju arbetslös idag igen, men i praktiken jobbar jag (hårt!) med min nya bok och har alldeles för mycket att göra för att hinna känna mig arbetslös. Så jag är väl inte arbetslös då, jag har bytt jobb. (Inkomst? Ööh?)
Det här med anställning eller inte ... det är en knivig fråga. Vi har ett system i Sverige som går ut på att man ska vara anställd, så går det också ihop med a-kassa, sjukpenning och sådant där. Egenföretagare har det lite besvärligare. Frilansare passar inte alls in i systemet, dvs sådana personer som inte har en reeeegelbunden inkomst eller anställning någonstans. Där borde det göras något. Jag anser nämligen att ingen ska behöva sitta hjälplös bara för att det "inte finns jobb". Man ska kunna skapa sig ett om det inte finns någon arbetsgivare. Det ska inte behöva vara som att bestiga Mount Everest, där man blir motarbetad i varje steg. (Gå en söka-jobb-kurs istället, hörru.)
Det ska finnas bra stöd för den som vill gå en utbildning eller på annat sätt skaffa sig en försörjning. Självklart. Och omvänt, det är varje individs skyldighet att ta reda på vad han eller hon vill göra med sitt liv. Vad man skulle göra om det inte fanns ett enda "om" som hindrade en ... Skolans allra viktigaste uppgift är att lära eleverna hitta vägen. (Någon som försökt säga till sin lärare att han/hon vill bli författare? Hä hä. Ni får höra att det är en uppgift för varelser som står närmare nirvana än andra dödliga. Glöm det ... typ.)
Nåja ... Elido, det är dags att välja. Antingen skriver du, och då gör du det hela dagarna (oavsett om det blir "bra" eller inte), eller också säger du att detta är en liten kul hobby och då ska det inte stjäla tid från jobbsökandet. Men tro mig, halvdutt blir du inte glad av. Jag har prövat den varianten. Å ena sidan satsar man inte tillräckligt mycket på sitt skrivande, och å andra sidan tar det energi från jobbsökandet så att det varken blir hackat eller malet av'et. Det är ett bra sätt att känna sig misslyckad på - plötsligt kan man varken det ena eller det andra, tycker man. Så fatta beslutet: ta skrivandet på allvar eller gör det inte. (Båda delarna är lika OK.) Men gör det inte i väntan på något annat.
Brum, brum. Vad barsk man blir när man har grälat på sina små barn, då ... :)