Jag utgår från att du skriver på dator. Då så - skriv på för glatta livet. Se till så att du har en bra ordbehandlare så att det går att redigera och organisera filer (kapitel) på ett någorlunda effektivt sätt.
När jag var liten, satt jag och knackade ner mina berättelser på en bullrig reseskrivmaskin. Fick inflammation i armen vid några tillfällen ... Och det var klart att man blev lite lat. Det man skrivit på sidan 7 fick man stå för även på sidan 28, även om det innebar att det blev väldigt krystat ibland ... Folk fick rätta varandra i replikerna osv. Men idag är det ju så lätt. Man går tillbaka till sidan 7 och ändrar i efterhand. Och redigerar i övrigt så mycket man vill.
Därför: sitt inte och försök få hela historien klar innan du sätter igång. Det finns visst de som kan det, och även jag har klarat det - när det gäller korta noveller. Men annars fungerar det bäst för mig att skriva först och tänka sedan. :) Ta de idéer du tycker är roligast och jobba med dem, låt dem utvecklas på pappret (skärmen). Det hela kommer att klarna när du har texter att titta på, inte bara idéer i huvudet. Strunta i språkliga finesser i det här läget.
SEDAN planerar du ...! Dvs sedan kan du ta ett steg bakåt och fundera på vad som kändes bra och vad som fungerade mindre bra i det utkast du gjorde. Kom ihåg att det är tillåtet att skriva om och ändra sig hur många gånger som helst! Även om det ser ut att vara 90% skit så kan det återstå 10% guldkorn som man kan fortsätta med. Kanske kan du så småningom arbeta fram ett sammandrag av historien - då ser du också vad som är viktigt och vad som kanske bara är utfyllnad. Lek och ha kul, hoppa över det som känns lite tråkigt ...
Är du perfektionist, grattis. Då kan du sedan, när det hela verkar börja hänga ihop, börja finslipa språket och berättartekniken. Det är DÅ du kan börja grunna på om du behöver lite faktakunskap om något, eller om det finns någon logisk brist. Men framför allt är det nu det riktigt roliga börjar: när dina halvdassigt skissade scener ska förvandlas till knivskarpa avbildningar av det du kände och "såg" när du skrev dem. (Se alla skojiga böcker i ämnet berättarteknik.)
Jag förespråkar alltså inte att man ska klara sig utan synopsis, tvärtom. Jag säger bara att man inte får något skrivet om man inte skriver, och att man ofta får jobba i bakvänd ordning. Åtminstone om man som jag gärna skriver s k personorienterade berättelser. Jag kan inte tänka ut en handling för en död marionettdocka. Jag måste först låta dem dansa, för att sedan se vad de hittar på. Och sedan tar jag mig friheten att gå in och ändra i efterhand, så mycket jag vill! Fast ... jag önskar verkligen att jag först kunde göra min synopsis och sedan skriva. Det sparar nog väldigt mycket tid om man klarar det.
Så det generella rådet är helt enkelt: skriv på! Men var inte rädd för att omarbeta och slänga. Och lär dig att se skillnaden mellan en taffligt berättad scen (=kan förbättras) och en scen som helt enkelt är dålig (=ska kastas).
Lycka till ...