För att vara otroligt okonservativ och att inte bry mig om andra tyckanden kommer jag att fatta mig kort.
Fantasy i sin minsta beståndsdel baseras inte på olika element som magi eller dylikt, utan snarare på hur den uppfattas. När man går in på en bok så tolkar man den så som den är skriven. Däremot om man väljer att tolka den som fantasy är den det. Men jag vill inte göra alla helt nedslagna med för mycket sanning på en gång så jag kan trösta med att det har vissa fördelar med tokiga krigare som viftar med svärden och någon fd. eremit kastar lite eldklot runt sig för att höja temperaturen på historien. Men det är ingen definition på fantasy.
Själv är jag ganska mycket lagd åt just den formen av fantasy där ett svärd är jord och magi himmel, men för att rekommendera något trevligt och aningen annorlunda så får jag väl nämna Amber-serien och Per Jorners runt lägereldarna. Båda är aningen filosofiska vilket ger dem någon anstrykning utav ny en banbrytande idé. Det säger jag med en viss överdrift kanske eftersom jag själv har börjat se dem båda som klassiker.
MvH Nevyn