Chtristina: Nämn en enda tradition som är ett behov att hållas med för att det ska vara fantasy så ska jag svara med en bok som inte innehåller det elementet men ändå klassas som fantasy. Problemet som jag ser det, det är att alla utgår från Tolkien och baserar katalogiseringen därefter.
Och grejen är, att trots denna förebild så har flera börjat använda andra element.
Psykoligiska djup och språk? Språket sägs bara vara annorlunda i olika böcker, men för att ens kunna märka det måste man ha läsvana så jag ska göra en liten teori.
Stående är att språket tydligen ska varieras. Så långt kan jag hålla med men det kan vilken bok som helst. Man behöver inte skriva efter en viss mall för att säga att det är fantasy. En bra vän till mig skrev en novell på kanslisvenska och i mina ögon var det väldigt mycket fantasy trots det. Så den enda som jimmar att kunna njuta utav en bra bok skulle vara den som nyss gett sig in i en ny läsar karriär och direkt och enbart bekantar sig med "fantasy-mallen" som anses vara den rätta för att beskriva något som ska tolkas som just fantasy.
På något sätt verkar inte det hålla.
Och angående katalogisering så satsar jag själv fortfarande enbart på bokstavordning och sedan dela in facklitteraturen lite nogrannare och försöka skölja bort billigare pocketböcker med namn som "passioner" vilka man kan hitta i vilken livsmedelsaffär som helst och sedan klarar man sig rätt fint.
Själv så klara jag mig rätt bra utan magi, och övernaturliga inslag och den specilla berättarstilen, som svar på din kuggfråga. Det är väligt skönt att ha andra tankar än bara få för sig att svärd är det enda rätta i en bok och lite hokuspokus.
MvH Nevyn