Jag går på gymansiet och läser en kurs kallad Theory of knowledge, där man lär sig lite om vad kunskap är osv. Bland annat har jag lärt mig att man aldrig kan bevisa något, all vetenskapliga påståenden ska till exempel gå att motbevisa, annars är de inte vetenskapliga, men heller inte sanna. Alltå får vi godta alla vetenskapliga påståenden tills de motbevisas. Att man gör såhär är för att man vill slippa så kallade ad hoc hypoteser dvs. påstånden där alla motbevis kan bortförklaras på diverse löjliga sätt. Om jag säger att alla svanar är vit är det lltså ett vetenskapligt påstående, eftersom en enda svart svan kan motbevisa det, men det måste godtas tills någon ser en svart svan. Om jag, när någon då visar mig en svart svan, förklarar att den svartasvanen bara är en synvilla har mitt påstående förvandlats till en ad hoc hypotes.
Sen kan jag bara påpeka (konstigt att ingen nämnt det tidigar) att filosofi och vetenskap skildes åt först på typ 1800-talet. Så frågan om vilket man ska tro på spelar ingen större roll, tänkandet är väl i grund och botten detsamma (om archimedes var en filosof, så måste tänkandet vara ganska likt, eftersom våra vetenskapsmänn kommit fram till samma saker som han gjorde).
JAg tänker i alla fall ganska så vetenskapligt-filosofiskt, dvs. jag tror mer eller vmindrre på båda.