Jag brukade brodera mycket framför TV:n. Jag gillar att göra vackra saker och så känns det bra att ha något "för händer" när man ändå bara sitter där och glor.
Det lustiga är att jag i åratal efteråt har kunnat titta på ett färdigt broderi och minnas precis vilka program jag såg när jag sydde de eller de stygnen. Väven ... formar ... sig! :P Det är nog likadant med många hantverk. Man ristar in sitt liv och sina tankar i det medan man håller på.
Men när barnen kom blev det omöjligt att brodera. Små vassa nålar och trådar man kan trassla med, nja-ha.
Att lägga in några könsfördomar vad gäller att göra bilder med nål och tråd, anser jag däremot vara höjden av töntighet. Men det är en hobby man får gilla eller inte gilla, som alla andra.
Oj vad morgontidig du var idag, Silver. Eller blev det sent ...? :)