Jag fällde nog en och annan tår vid slutet av Fionovars vävnad. Fast den slutade ju inte helt olyckligt. (I det stora hela alltså)
Ååh, jag älskade "Allra käraste syster" när jag var liten och lånade boken på bibblan så ofta jag kunde. (Fattar inte varför morsan inte bara kunde köpa den åt mig) Hans Arnolds illustrationer var så härligt mörka/skrämmande samtidigt som de var vackra.