Att ett språk är "svårt" eller "lätt" är en rent subjektiv fråga. Polysyntetiska språk, som västgrönländska och cree, ter sig för oss västerlänningar som är vana vid flekterande och/eller agglutinerande språk som helt omöjliga att lära sig, men de små grönländska/nordamerikanska barnen har inga som helst problem med det. Så det är trams.
Fornnordiskan var i en del avseenden betydligt mer tydlig än dagens svenska, t.ex. hade man kasusmarkering av direkt objekt, vilket bara återfinns i personliga pronomen idag. Skulle utvecklingen fortsätta skulle vi t.ex. säga "jag såg han" i stället för "jag såg honom". Visst beror språkförändringar på att folk upplever något som enklare, men att något är enkelt betyder inte att det är entydigt.
Att du tror att Lunar kommer att degenerera användarnas ordförråd och skriftkunskaper orkar jag inte ens kommentera. Tror du att alltid pratar så? Tror du att de alltid skriver så? Tänk lite - gärna med hjärnan, den här gången - och döm sedan.
Själv ser jag snarare Lunar som ett ställe att öva upp sin sociala förmåga, och möjligen sin tolerans för andra, vilket nog skulle behövas i många fall.