Åh, tack så mycket! Mera, mera!
Jag började skriva boken med en helt annan handling i åtanke ... men ingenting blev särskilt bra förutom kapitel 2 som sedan fick bli avstampet för resten av berättelsen. Det är ju en i grund och botten mycket enkel och traditionell intrig så den hade jag klar för mig rätt tidigt. Men sedan utvecklades personerna och jag lät dem styra handlingen, med påföljd att det inte gick riktigt som jag tänkt mig. Så småningom kände jag tydligt vilket som var bokens egentliga tema - svartsjukan, och det påverkade förstås också. Jag skrev om och skrev om ...
När jag kommit ungefär halvvägs i handlingen hade jag slutet så klart för mig att jag skrev den sista meningen. Det var ju inte alls vad jag FRÅN BÖRJAN hade tänkt mig men det kändes sedan helt logiskt och rätt för mig, eftersom jag vid det laget kände personerna väl ...
Jo, jag planerade massor, men jag har en tendens att inte hålla mig till planerna, för folk gör aldrig som jag vill. Eftersom jag konsekvent improviserade fram dialogerna, utvecklade saker och ting sig ofta på oväntade sätt.
Mycket av det jag hade planerat visade sig vara tråkigt och inte så viktigt, så det blev bara några rader i slutänden. Andra händelser svällde ut och blev viktiga när jag började dramatisera dem och därmed fick de väldigt stor plats och påverkade resten av berättelsen. (Exempel: logdansen, från början tänkt att bara vara en liten illustration till hur Jarga och Orkia blev intresserade av varandra.)
Lika mycket som jag tror på planering, tror jag på att man ska låta infallen styra en. Stöter man under skrivandet på ett uppslag som verkar bra, så ska man utveckla det även om det inte var vad man tänkte sig från början. Vissa uppslag visar sig förstås sedan vara blindspår.
Men sedan går man tillbaka och planerar om! Alltså, ha gärna en ordentlig synopsis men var inte rädd för att uppdatera den emellanåt ...