I brist på någon form av diskussion och bollande av argument hade jag tänkt liva upp forumet med nidningar och narrdåd... Inte bokstavligt talat att jag kommer sjunga och hälla vaniljsås över mig men något för att lätta upp stämning. Antingen har hälften fortfarande inte vaknat upp ur ide medans andra halvan hänger med öppen mun och fortfarande inte kan tro på att våren står på trösklen.
Naturligtvis måste man utse ett par offer för sina ondskefulla dåd och till allas stora förvåning... Jordan kom bara trea på listan. *flinar*
Naturligtvis har han skapat mycket gott (se s.19 §4 subs. galla) och mången stund har man suttit i sin egen lilla vrå i världen och ägnat sin tid åt att plöja igenom alla skrivna ord av en mästare (se s.445 §3 subs. Fåntratt).
För att gå vidare i mina hutlöst sanna och mirakulösa eskapader måste jag ånyo finna ett offer. Dock ingen blodspillan, det försäkrar jag på min heder som cyniker, sarkasm- och ironimissbrukade. Vilket iofs inte borde säga så mycket. Någon mer än jag själv som känner ett obetingat behov att ta fram vanlijsåsen och hälla den över mig nu eller spara det till mer förmånliga känsloyttringar?
För att komma till saken har jag länga funderat på vad Goodkind har haft för sig bakom ryggarna på oss. Menar tillfällerna då man varit mörkrädd efter en fruktansvärt bra episod han tillkännagivit i Sanningens Svärd. Räknar tänder och fingrar varje morgon och kväll och har stor koll på antalet liter mjölk kvar i kylskåpet efter jag har läst. Kan inte skaka av mig mina paranoida känslor av att någon bara är ute efter mitt livsviktiga förråd av mjölk. För att inte tala om kaffet och snuset. Huga! Det har jag aldrig givet en tanke! Det måste vara därför det tar slut! På med dubbla lås och köp fler hundar! Goodkind gör slut på mitt snus!
*kastar sig nerför trappen för att kolla efter att det ligger kvar på en säker plats och förvinner för stunden med en spefull bugning*
MVH Nevyn