Jamen Beth, läste du inte häromdagen att ett jättestort antal av våra medsystrar tycker att "makt" är sexigt hos män.
Patetiskt, eller hur ...?
Min man var en sådan där komet som fick chefsposter slängda efter sig eftersom han var ambitiös och duktig. Men han prioriterade om när han fick barn och är nu en väldigt närvarande och älskad pappa. Att hoppa av en chefskarriär är inte att misslyckas, det är att gå vidare i livet. Att våga göra sina egna val, även om omgivningen inte tycker att de passar på prestigemätaren, det är att vara framgångsrik.
Men vill man verkligen vara chef så ska man ju bli det! Chefer behövs ju också, det kan ju vara ett inre val lika väl som något annat. Bara man inte tror att omgivningen automatiskt ska se upp till en för det är vi många som inte gör.
Bra att vi är olika för annars skulle det bli knepigt... Detta påminner mig om att jag håller på att skriva en bok i ämnet så nu hastar jag tillbaka.