Har konfimerat mig. Känns som en evighet sedan när det egentligen bara var för tre år sedan. Iofs var det inte en religös ingivelse utan snarare att jag kan gifta mig och allt det där genom att göra det. Tyckte rätt synd om våran präst stundom för han lyckades inte alltför bra med undervisningen.
Själv har jag ett motto och det håller jag mig till.
"För den som tror behövs inga bevis. För den som inte tror finns inga bevis." Själv är jag en av dem som inte tror. Jag är för tekniskt och praktiskt lagd när man börjar prata om religon.
MvH Nevyn