Arg, Balor? :(
Jag tror att jag har läst någon fantasyaktig bok där folk hetat Mjölnare och sånt också. Annars får väl någon skriva en ... (You, yes, you there!)) Tänk också på Robin Hobb, som lät folk heta Kunglig, Ridderlig och Saktmod i sin fJärrskådarserie.
Men fantasy är inte medeltid. Och jag menade att det ofta blir svårt när man försöker vara alltför medeltidstrogen eftersom man förr eller senare stöter på problem om man samtidigt ska behålla sin fiktiva värld och sin magi och allt det där. Någonstans hittar man alltid stället där det "skär" sig. Men spelar roll! Det där med namn är, som vi ju sagt några gånger nu, inte så viktigt eller komplicerat egentligen. Bara att göra.
Under slutet av 1800-talet och in i 1900-talet var det ett par ryska författare som sprutade ur sig tjocka romaner vilka blev världsberömda för sin stil och inte minst omfången ... Jag har för mig att det t ex var Leo Tolstoj som introducerade begrepp som parallellhandling.
Dessa romaner kan tyckas vara avskräckande mastiga för en genomsnittlig läsare (men va f-n, här är ju alla fantasyläsare och sväljer 800 sidor så lätt som så!) Men jag tycker nog att de jag har prövat har varit stora läsupplevelser. En sak som gjort böckerna mastiga är ju just detta myller av folk och alla namn som de begåvas med: ett förnamn + ett förnamn till som är en härledning av faderns förnamn, samt familjenamnet. När man talar om figurerna så använder man antingen efter namnet, eller också förnamnen, eller också ett smeknamn (Nikolaj blir Kolja, för att ta ett exempel) och sedan gillade tydligen adeln att förvränga sina ryska namn till engelska eller franska namn därtill. Antalet personer i blaffromanen "Krig och fred" är många redan från början, och med alla namnvariationer tycks de ju bli oändligt många ... (Man blir djupt tacksam när det mitt i alltihop dyker upp en snubbe som kallas "Berg" kort och gott.)
Nåja, "Krig och fred" är verkligen läsvärd ändå, särskilt om man gillar skildringar av rejäla fältslag. Den utspelas i Ryssland under kriget mot Napoleon.
"Doktor Zjivago" är en roman, skriven av Boris Pasternak. Den handlar om en ung läkares liv i Ryssland före, under och efter ryska revolutionen. Det gjordes också en vansinnigt romantisk filmatisering av den ... inte så tokig, faktiskt.
"Brott och straff" av Fjodor Dostojevskij är en verklig klassiker, om en fattig student som vill manifestera övermänniskoidealet genom att ha ihjäl en gammal elak pantlånerska, med motivet att det faktiskt kan vara en god gärning att döda somliga personer ... olyckligtvis blir tantens oskyldiga syster vittne till mordet och då måste studenten döda henne också. Och sedan drabbas han av riktigt dåligt samvete samtidigt som han får leka katt-och-råtta med en alldeles för smart brottsutredare... En tungläst bok men med ett intressant tema, tycker jag.
Däremot tyckte jag att "Idioten" var rätt stönig men jag var kanske inte i rätt humör för att läsa den. Somliga älskar den.