Förlåt Belal, tyckte det verkade som om du trodde det var ett spel när du frågade om du fick skapa en egen karatär. Fel av mig.
Nåja, här kommer fortsåttningen.
Kapitel 28:
Dagen började gry. De få moln som fanns på himlen färgades i vackra violetta och lila nyanser av de första solstrålarna som orkade över horisonten.
Kolgin njöt av naturens magiska skönhet och manade på sin häst att gå lite fortare.
Ralf kanske skulle bli något fundersam när han vaknade och bara hans och Maryns hästar var kvar vid lägret på morgonen. Å andra sidan så var Ralf en mycket tankspridd ung man, han kanske inte ens skulle märka något, och pojken kunde väl inte tro att gamle Kolgin kunde ha överlevt zathyrernas anfall?
Solen hade nu tagit sig ytterligare en bit uppåt och nattens skuggor fick maka på sig ytterligare för ljusets orubbliga kraft.
Det var helt klart att fienden desperat försökte få tag i Ralf, de väntade sig nog också att pojken och Kolgin skulle resa tillsammans, inte ens han själv hade väntat sig att Maryn skulle dyka upp och ta över den uppgiften. Om nu fienderna trodde att Ralf var med honom så kunde de allt fortsätta med det så länge som möjligt, resonerade Kolgin. Men hur skulle han göra för att dra till sig mörkrets legioner uppmärksamhet utan att det framstod som en allt för tydlig bluff?
Kolgin red vidare, djupt försjunken i tankar och funderingar, medan morgonen drev tillbaka natten alltmer och landets alla innevånare började vakna till liv.
To be ?