Kapitel 30
Kolgin red hårt mot Ondar, jag ska dit innan kvällen tänkte han, och bakom sig så hörde han ljudet av ylanden
som inte kom från vargar. Vad de kom ifrån visste han inte, och han ville inte heller ta reda på det.
När han ridigt några mil så sänkte han farten för att inte ta död på hästen och började då höra mer
närliggande ljud, som av små villt, och här och där så tyckte han att han hörde en dumfnisse, viket han fann
högst ovanligt. han satt och tänkte för sig själv när han plötsligt såg en skugga i ögonvrån och en Varglock som
tog honom helt med överraskning och slog honom av hästen.
"Jä*la sk*t varelser som hoppar på en ensam gammal ryttare såhär, jag hoppas att du tänker på vem du
attackerar nästa gång", sade han och svängde sin stav mot den och träffade den hårt i huvudet så den föll ner
medvetslös.
När han gick mot hästen så hoppade 3 till fram, och avancerade mot honom de anföll samtidigt men från samma
håll. En högg, och två slog, men efter som allt kom framifrån så parerade Kolgin lätt, innan han snart slog ner
den som hög mot honom och slog söner ena armen på den ena som slog, som snabbt flydde i samma ögonblick som
den sista hoppade och fällde honom till marken.
Han tog och hävde upp staven där rent lågiskt sätt skrevet borde sitta och varglocken flög tjutande av honom
med svansen mellan bena.
"Det var väll förpissat vad en gammal gubbe ska bli nerslagen i dessa skogar då.?
Han satte snabbt upp igen och red nu snabbare än innan, hade han tur så skulle hästen överleva till Ondar, men
om hans bäckenben skulle göra det var en annan fråga.
Efter en timme så hade han vilat både sig själv och hästen, sen så red han mycket långsammare ända tills det
började skymma några timmar senare, och då solen var helt under trädtopparna så började han se ljusen från
Ondar, han var nära nu. En timmes hård ritt så var han framme.
Samtidigt som han tänkte dessa tankar så hörde han ett diaboliskt ylande bakifrån.
"Vid alla genomruttna morötter va det finns många demoner häromkring numera" skrek han ut.
han satte snabbt av i gallop mot Ondar, och hoppades att han skulle hinna dit innan det som uppgivigt ylandet
han till honom.
Han red så hårt att det först började kännas i baken, sen i ryggen och sen började han få massa saliv eller
något i munnen ända tills han märkte att det kom från hästen som han red på som såg helt utmattad ut. Han
hörde då ylandet igen, och det besvarades denna gång av ett liknande från sydost.
Jag måste hinna tänkte han och spottade ut häst saliven eller var det var och nästan spydde på kuppen.
Han kollade bakåt och såg något som sprang bakom honom just som han kom genom norra stadsporten där han
vände sig om och fick se det som jagat honom springa åt andra hållet.
----------
to be...