Mannen som kallade sig Skull Tip Topia hade följt efter Ralf och Maryn. Medans de red så staplade han fram bredvid dem.
Mannen hade en större aptit än en utsvulten tonåring, tänkte Ralf för sig själv.
Maryn hade haft tur med sina snaror och de hade fått ett flertal feta kaniner, det var proviant som antagligen skulle räcka i flera dagar. Om det nu inte vore för den här mannen som kallade sig Skull Tip Topia.
Han hade slukat allt som inte Maryn och Ralf åt själva.
Konstigt nog så trivdes Ralf i den avskrädesluktande mannens sällskap.
Han hade mycket att berätta om sitt förflutna, han var tydligen världsmästare i korsord! Men det var länge sedan nu hade Skull hävdat.
Skull hade för ovana att tala för sig själv, och detta var väl inte så konstigt; en del av honom var ju Det Svarta Äpplet.
"Skull, vad har hänt med det jätteonda äpplet?" frågade Ralf. Maryn gav Skull en ogillande blick.
"De-eeet stals från mig. De tog det! De gjorde hemska saker med mig, men de skall betala, ja, betala de skall..."
"Vilka´är De?"
"De kallade sig för.... Lord La´Bel och Lady Testosteronia." Skulls blick var fylld av hat.
"Vill du ha tillbaka äpplet för att få oinskränkt makt?" undrade Ralf.
"Det skulle sitta fii-iint, oinskränkt makt... mmmm.."
Ralf kunde inte låta bli att skratta åt Skulls drömmande ansiktsuttryck.