Vadå totalsågning? Det tycker jag knappast att DwH gjorde sig skyldig till.
Jag vill inte heller leverera en sådan, men däremot vill jag påpeka vissa saker som kan göras bättre:
1. Stillastående. Det är en helt statisk scen tills vi kommer till människorna som just har lämnat huset. Den intressantaste meningen är annars den om fönstret "vars kanter på något sätt spred sig ut". En sådan iakttagelse funderar man lite extra på. Men ett rum som är "tråkigt, färglöst, tyst" låter sig bäst beskrivas genom att någon kommer in i det ...
2. Värderande adjektiv. Det framgår inte vem som berättar detta, utan det tycks vara "flugan på väggen". Men detta perspektiv kräver också att man är mer opartisk. Man beskriver hur det ser ut, men undviker att värdera. VEM tycker t ex att tapeterna är "färglösa och tråkiga"? Jag skulle vilja föreslå att du försöker beskriva platsen ännu mer exakt, men överlåter "tyckandet" åt läsaren själv - alternativt lägger de värderande uttrycken i munnen på någon av berättelsens personer.
3. Det är tydligen väldigt hemligt vad "den" är för något. De letar efter något men vi ska inte få veta vad. Problemet är att det är hemlighetsfullt någon gång för mycket. Det blir till slut inte riktigt naturligt att de inte nämner saken vid namn utan bara talar om "den" (eller var det "det"??) En eller två gånger räcker.
Så, sammanfattningsvis, är min bedömning att du har lite svårt för att välja "rätt" berättarperspektiv. Men får du bara ordning på den lilla detaljen så är det väl ingen dålig början på en historia.