Kapitel 36
La´Bel blickade ut över det sargade landet där han stod på balkongen till sitt svarta torn. Marken var bränd, som om en stor eldsvåda härjat. Sprickor och vassa klippblock låg här och där, ingenstans syntes något liv.
La´Bels läppar krusades i ett leende. Detta var hans vision,. en värld i mörker, en värld där han själv var härskare över alla folk. Han hade redan börjat smida sina planer. Han hade skapat Drutterna, en fasansfull och hittills okänd ras.
Hans magiker-magi var kraftfull, han skulle lätt kunna besegra den skickligaste av dårarna kallade Magiker. Ha!
Han var insvept i en röd morgonrock i siden och ett par rosa badtofflor. Han var mycket stilig, det vita kortklippta håret var alltid lika finkammat och prydligt och han var tämligen muskulös.
Hans svarta torn reste sig över 100 meter över markytan.
"Kom och lägg dig här hos mig, min älskade..." Testosteronias röst var len och mjuk.
Han vände sig bort från det sargade området kallat La'Bels Territorium och lät blicken gå till kvinnan som lägg på den obäddade sängen.
Hon var väldigt vacker, med långt, gyllene hår ner till skuldrorna. Hon var klädd i ett tunt linne som avslöjade en stor del av hennes yppiga barm((hum, tror att jag fick in lite Jordan här. Haha!)).
La´Bel kände hur pulsen ökade kraftigt.
Han nickade och lade sig ner bredvid kvinnan.
"Du funderar för mycket, ditt ränksmidande får inte hålla dig borta från världsliga njutningar..." Hon lade armarna om honom och började kyssa honom passionerat. Men La´Bel var fast i tankarnas värld. Han kunde inte lita på kvinnan, hon var alltför farlig. Men hon skulle kunna komma till nytta.
"Testosteronia, avskummet har äpplet! Vi kan inte låta honom komma undan med det!" sade han vasst.
Testosteronia lutade sig tillbaka med en suck.
"Jag vet" sade hon.
"Hur skulle du inte kunna veta det? Du var ju med när han flydde med äpplet!"
Kvinnan suckade och drog på sig sin mörkblåa morgonrock.
"Kolgin är verksam, jag vet inte vad han har för sig. Han måste dö."
"Kolgin är inget hot! Han är bara en gammal, virrig gubbjävel!" blev kvinnans svar.
La`Bel reste sig. Plötsligt knackade det på dörren till hans sängkammare.
"Vem där?"
"Din ödmjuke tjänare, Prutten."
((forstätter om ett tag, har lektion))
to be continued...