(forts. kapitel 36)
"Nåväl, du har min tillåtelse att stiga in i min sängkamare, Prutt."
Dörren öppnades och in stegade en kortväxt, grönhyad varelse med ett öga och rött hår.
"Min herre." Sa drutten kallad Prutten.
"Vad nytt?"
"Vi har funnit honom!"
"Funnit vem då?"
"Pojken."
"Kolgin? Han har jag inte bett er söka efter."
"POJKEN."
"Jaha, pojken. Men säg det då!"
"Jag gjorde just det."
"Vad?"
"Jag sade att det var pojken men Herre inte lyssna..."
"Tar du dig ton?"
Vid dessa ord kröp den gröhyade Prutten ihop till en boll.
"Neej!" rösten darrade. "Mig vil bara tjäna herre, vara honom till lags."
"Dåså. Då är vi överrens."
"Vi har funnit pojken!"
"Pojken? Vem är det?"
"Du vet, herre vara vis. Han du bad oss leta efter."
"Jaså han, eller? Vilken pojke var det nu igen?"
"Pojken vid namn Ralf"
"Jaha, då vet jag. Tror jag..."
Testosteronia stod nu vid hans sida med armen runt hans.
"Utmärkt Prutten!"
Prutten såg belåten ut.
"Sänd ut dina Walb ryttare, Prutten. För honom till mig. Gärna i trasiga kläder och några blåmärken."
Prutten log.
To be continued....