Som den outhärdliga besserwisser jag är måste jag ju bara bevisa att jag har rätt. Jag skapade ju honom själv.
Början på kapitel 20 i TBC 1
" -Jaha, och vad har vi här då? hördes en röst säga och fram klev en jättelik kvinna. Ja egentligen var hon kanske inte jättelik men i jämförelse med dem var hon dock ganska stor.
-Åtta paddor! En av dem verkar dessutom väldigt bekant.
Hon tittade på Landalf och lade huvudet på sned. -Att du vågar dig tillbaka efter alla dessa år? Egentligen borde jag koka paddsoppa på er. Tänk, fyrahundratrettiofyra år. Det är en ganska lång tid.
Paddan Landalf tittade ned i backen och rodnade lätt. Han försökte säga något ursäktande men det lät mest som ett kväkande.
-Visste du ens att jag var havande när du lämnade mig? Det är kanske dags att introducera dig för din son.
-Wilgot! Wiilgooot! Fram kom ett för vännerna mycket bekant monster fram.-Men Wilgot, har jag inte sagt att du inte får leka med magi. Bli nu genast dig själv igen så att jag kan presentera dig för din far. Vännerna såg hur monstret åter förvandlades till den lilla pojken. Han som hade velat "nått".
-E min pappa en padda? sa Wilgot förvånat."
Hette han Wilgot eller...?