Kapitel 37
Son Colu kunde känna energin rasa inom honom, och rädslan den var som bortblåst. han höll en soldat i axlarna och hade sitt knä uppkört i hans skrev, soldaten skulle få lära sig att vara snäll mot personer som blivigt tillsagda av någon som de är rädd för att hålla tyst.
Colu tog tag i soldatens hår och vände upp hans ansikte, när han såg den stora smärtan i det ansiktet så kunde han inte låta bli att småle. Han släppte handen och lät soldaten åka i golvet när dennes två vänner kom ut ur den choken de hamnat i och gick mot honom. De skulle också få lära sig att inte skratta åt tillfälligt stumma personer.
Den första soldaten slog ett slag som han bara stod och log genom, när soldaten chokat drog tillbaka handen så kollade han över munnen där han slagigt och såg där ett rött märke av träffen, sen så kollade han på dina händer innan han kollade på Colu ingen. Då kom den andre soldaten fram som brutalt började slå på Colu som ställde sig och började blockera slagen som om de inte vore någonting att bry sig om, innan han tog och slog till soldaten hårt på höger bröst så att han staplade bakåt. Colu tog då och återvände till den chockerade soldaten som nu började svettas av rädsla för vad han skulle göra. Son Colu morrade och visade tänderna mot soldaten och man hörde ett rinnande ljud, så han tittade ner och såg då en blöt fläck vid grenen av soldatens byxor.
Han böjde sig framåt och viskade mycket tyst "jag tror att du borde gå och byta om", innan han tog tag i håret, flinade och slängde iväg soldaten.
Kolgin sprang genom salen som plötsligt var mycket stören än den föst verkat, han sprang utan att bry sig om någonting annat än slagsmålet i den bortre ändan. Han såg förskräckt hur en av de båda andra slog ett slag mot huvudet som måste ha gjort ont, men när han tog bort handen så flinade bara den blonde Son Colu innan han vände sig till den andra som kom på honom med snabba slag som blockerades utan problem.
Men eftersom Kolgin tittade på det samtidigt som han sprang så såg han inte stolen som föll framför honom, och fällde honom till marken med en smäll.
"Aj", sa han och rullade runt till rygg och kollade upp på soldaten som stod där. "Stå inte bara och se dum ut, hjälp en gammal man upp på fötter".
Väl uppe på fötter så kollade han mot Colu som nu stod böjd över den chockade mannen och verkade viska något i örat, innan han tog tag i mannens hår och slängde iväg honom så att ett bord välte. Kolgin hoppade upp på bordet och sprang den sista biten på det, innan han hoppade av vid Son Colu.
"Se nu vad du har ställt till med din stumma usling, kom nu så lämnar vi dessa soldaterna som inte ville något ont ifred".
Colu som nu var svarthårig igen såg förvirrat på honom och pekade mot de tre soldaterna och höll på att öppna munnen som för att säga något då en yngre pojke kom fram till dem och sa "baron Felhand vill träffa er i sitt arbetsrum nu med detsamma".
Kolgin tittade upp och såg då den färggrant klädda baronen lämna salen.
"För oss dit pojk.?
Pojken gick och de följde efter...
To be continued...
________________________________________________
En fråga bara, har Jobert Rodan dött eller är han inte akriv i världens större intriger längre, eller håller han sig bara ute än så länge?