Nytt inläggBesvara inläggetLista inläggTill välkomstsidan

To be or not To be?

Lövmännen rusade snabbt fram mot Ralf och hans vänner. Maryn, som ansåg sig vara den som hade mest erfarenhet av att slåss placerade sig framför de andra för att om inte annat skydda Ralf så länge som möjligt. Hon drog sitt svärd och svingade det mot den golems som först kom fram. Svärdet skar rakt igenom varelsens vänstra axel och fortsatte rakt nedåt så att en stor del av dess högra sida trillade av.
Ralf flämtade till då armen upplöstes i små löv som sedan drogs upp mot varelsen och formade en nya arm. Han var säker på att han sett insidan på golemsen som tappat armen. Den innehöll inga organ eller något viktigt, utan verkade vara helt tom och ihålig.
Under tiden fick de andra två golemsarna tag i Maryns häst och försökte dra omkull den. Förskräckt såg Ralf på medan de lyckades fälla Maryn från hästryggen. Den tredje hade fått tag på någon enorm träbit som verkade fungera bra nog som klubba.
Just som Ralf trodde att det var slut med Maryns liv lyckades hennes häst vända sig om och sparka bakut. De båda närmsta golemsarna blev träffade av varsin hov rakt över bröstet, varpå de flög en tio meter innan de kolliderade med eken och upplöstes i en skur av dalande löv.
Maryn utnyttjade genast det nya utrymmet till att rulla åt sidan då klubban slog ned i marken just där hon legat. Samtidigt som hon rullade kom hon å fötter och utdelade ett mycket lågt slag med svärdet som delade golemsen vid knäna.
Sedan reste hon sig upp och sparkade till varelsen som ännu int ramlat omkull, mitt i bröstet så att även han flög ett antal meter och landade en bit bort.
"Härligt, Maryn!" ropade Ralf "du fick dom!"
"Bäst att vi skyndar vidare, det ser ut att bli oväder" sade Maryn och pekade mot molnen som vällde fram över horrisonten.
"Akta bakom dig!" ropade Ralf då han fick syn på någon rörelse strax bakom Maryn.
Maryn vände sig om och såg precis vad Ralf menade. Alla tre golemsar stod åter upp som om inget hade hänt. Strax var de åter på väg med raska steg mot dem. Plötsligt tycktes de hejda sig. Först såg det ut som om varelserna helt enkelt saktade in, men sedan såg Ralf att de tycktes kämpa mycket hårt för att kliva framåt. En av dem tappade balansen och föll pladask bakåt. Nu först insåg Ralf att det hade börjat blåsa kraftigt. De löv som låg på marken började blåsa iväg allt medan vinden tilltog.
De två andra golemsarna trillade ikull även de och sedan tumlade alla tre våldsamt iväg över ängen och försvann ur Ralfs synfält.
Maryn satt upp på nytt och Ralf kunde höra henne mumla något om "inget mer än ett par lövhögar trotts allt...", sedan vände hon sig mot Ralf "det är bäst att vi skyndar iväg."
"Ja" sade Ralf "I morgon är det fullmåne och då måste vi vara framme"
"Det var inte det jag oroade mig för" sade Maryn menande och nickade mot molnen som drog allt närmare "dessutom är jag säker på att Kolgin inte menade den här fullmånen."
"Men han sade ju 'innan nästa fullmåne'" sade Ralf.
"Han menade den andra månen. När man talar om profetior och viktiga möten i ren allmänhet brukar man syfta på den andra månen." sade Maryn lugnt.
"Hur kan du vara så säker?" undrade Ralf.
"För att vi omöjligt skulle kunna ta oss till Hellklöven till i morgon, det är för långt. Om vi däremot får ett par extra veckor på oss så är det inga problem." sade Maryn och satte av i förväg.


Namn: ugglan
E-post:
Tid: 23:35
Datum: 2003/05/28