Ibland är blandningen förvirrande. I Patricia McKillips böcker blir man helt vimsig av att en ö heter Hed (och prinsen Morgon - hette han Morning på engelska eller var det Morgon?)
Och så var det den där hemska dolken Lökdahl ... :/
Svenska är inte töntigare än engelska som är ett ganska tråkigt språk med fåniga r-ljud. (Extremfånigt blir det dock när infödda svenskar försöker poata svenska med ameoikansk boytning föo att låta ballaoe. Det blir som Anita "I don't remember vad det heter" Ekberg på sin tid.)
Fast italienska och ryska är nog de häftigaste språken jag känner till.