När man skriver, ska man göra det först och främst för sin egen skull. Det är ju underbart att kunna skapa gestalter och leva sig in i dem; att skapa länder och riken och bygga upp dem att passa sina drömmar (på gott och ont). När man skriver är man fullständigt fri. Skriver man för att bli utgiven, är man genast fånge i genrernas konventioner, i förlagens idéer om hur romaner ska vara funtade.
Skriver man för sin egen glädje, kanske man ändå blir utgiven, men då är det kanske unikt och personligt.
Tankar under betraktandet av en sommaräng. Glad sommar på er alla.
Jörgen