1. Narren (Fjärrskådartrilogin). Håller med Beth fullständigt. Helt underbar.
2. Haplo (Dödens Port). Det är så fint med folk som anstränger sig för att vara onda.
3. Gerraent (Deverry). Inte alls lika intressant i sina senare inkarnationer.
4. Sonen (Fjärr.). Oerhört levande.
5. Gollum (Sagan om Ringen). Det äckliga lilla monstret (hjärta) är precis vad den där hjältedrypande sagan behöver.
6. Lews Therin Telamons röst (Sagan om Drakens Återkomst) Plötsligt blir det för första gången på tolv böcker interesant att läsa om Rand igen.
7. Raistlin (Draklanskrönikan) Vet inte ens om jag vågar läsa uppföljaren (Legenderna) av rädsla för att denna fina karaktär ska förstöras.
8. 'Zakath (Sagan om Belgarion). Visserligen har han ett par alldeles för smöriga repliker, men ändå klart interessantast i sitt sällskap.
9. Guinevere (Avalons Dimmor). Källa till ömsom hat, ömsom förtvivlan. Gör nåt ditt pucko!!
10. ..& Nynaeve (Sagan om Drakens återkomst) är ändå Nynaeve...
RIKTIGT DÅLIGA:
1. Simon och de flesta av hans kompisar (Minne, Sorg & Törne). Visst påstås det att det är översättarens fel, men illa är det.
2. Auryn med anhang (Magikerns saga). Djup, någon?
3. Paksenarrion (Sagan om...) Olidligt God och Hjältemodig.