Äntligen har jag orkat skriva något i sommar, och jag är verkligen glad att jag tog mig tid till det. Det är egentligen ingen fantasy-novell, men jag postar den här ändå, förhoppningsvisvis gillar ni den i alla fall. Skulle verlkigen uppskatta om ni kom med åsikter om den, förslag på vad som skulle kunna förbättras osv. Känner att jag borde kunna finslipa den lite mera, men efter att ha gått igenom den några gånger kommer jag inte på något speciellt jag vill ändra, iaf inget som jag kommer på någon bra ändring för =/
Aja, här har ni den:
-----
En Värld av Spel
Utanför fönstret är det svart, det enda ljusa är några enstaka snöflingor som reflekterar ljuset innifrån lägenheten.
Sam vaknar. Han har återigen lyckats somna med huvudet på tangentbordet. Det ligger en halvtom burk Jolt-Cola och en bit kall Pan Pizza på skrivbordet. Sam är förvirrad ett tag innan han kommer på var han är, vem han är.
På datorskärmen sover Sam fortfarande. Egentligen är det inte Sam där på skärmen, det är Dator-Sam, men på senare tid har det blivit svårare att skilja de två åt. Sam misstänker att han nu är mer Dator-Sam än Sam, att det kanske är den riktiga Sam som är digital och att det är Dator-Sam som är verklig.
När Dator-Sam först skapades var Sam överlycklig. Så mycket frihet i ett spel, en miljon spelare uppkopplade till samma värld av digital frihet. Sam spelade och spelade, och efter en tid utvecklades hans digitala alter-ego till en kopia av honom själv. I alla fall nästan. Han blev allt som Sam egentligen skulle vara, allt som Sam borde vara, men han var ändå Sam. I början var allt underbart, Sam kunde vara sig själv i spelet, inte någon annan. Fullständig frihet innebärde att Sam kunde göra precis vad han ville i det perfekta Spelet. Men allting har ett pris, även frihet. Sam kunde först kontrollera sitt digitala alter-ego, det var ju nästan en kopia av honom själv men han var ändå bara digital och styrdes av Sams vilja.
Efter ett tag spårade det dock ur. Sams digitala alter-ego hade gått från en digital kopia av honom själv till en egen varelse. Från Sam hade det skapats Dator-Sam. Även om det fanns nästan lika mycket frihet i Spelet som i verkligheten, så var det en annan frihet. En frihet som styrdes av andra regler, andra förutsättningar, undangömda i de tusentals raderna av kod. Regler som gjorde så att Dator-Sam var tvungen att bli en egen person. Sam kunde inte existera som sig själv i Spelet längre, de andra reglerna och förutsättningarna förändrade honom. I Spelet blev han Dator-Sam, en starkare version av Sam. I verkligheten var Sam mänsklig, medans han i Spelet som Dator-Sam kunde koncentrera sig på det viktiga och strunta i känslorna. Allting logiskt.
Sam märkte det inte först, men när han spelade blev han Dator-Sam. Han struntade i alla egna beslut och lät Dator-Sam styra honom i fullständig frid. Det var ren glädje, Sam var helt bekymmerslös. Men den riktiga Sam började också förändras. Han tog till sig Dator-Sams idéer, idéer om en friare värld där den starkaste alltid vann. Som i Spelet. Nu var Spelet inte en flykt från verkligheten längre, verkligheten var en flykt från spelet. Programmerarna hade inte längre skapat Spelet i Sams värld, Spelet hade skapat dem.
Från Sam till Dator-Sam till Sam igen. Sam hade skapat Dator-Sam, men Dator-Sam hade sedan skapat honom. Eller så hade Dator-Sam alltid funnits, och Sam var bara en av Dator-Sams skapelser. Det spelade ingen roll längre, Sam höll ändå på att tyna bort. Han undrade om han egentligen ens hade funnits från början.
Nu är Sam på väg bort. Dator-Sam har nästan tagit över helt, och Sam finns bara kvar som en liten del av deras gemensamma medvetande. Sam vet inte ens längre om han är i verkligheten eller i datorn, om han ens finns eller bara lurar sig själv. Han känner att Dator-Sam är på väg att helt ta kontrollen över deras medvetande. Sam släpper slutligen taget, och han känner lättnad för första gången sedan han började med Spelet. Nu är han äntligen fri, när han flyger uppåt genom den mörka natten för att slutligen försvinna.
Innanför fönstret är det ljust, det enda mörka är Dator-Sams leende. Ett perfekt uträknat leende, ett leende med styrkan från en som just har vunnit. 'Äntligen frihet', tänker Dator-Sam.
-----
Satte mig ner för att skriva något om frihet i spel och så blev det det här. Ingen aning om den ens blir sammanhängande för er andra.