Eftersom jag just nu bara sitter och slår ihjäl tid med att vara dyster tänkte jag vara litet konstruktiv, och klaga litet istället. Det är mer uppiggande. :P
Men en sak som jag länge har noterat och stört mig lätt på är bristen på "ondingar" i den vanligare fantasy:n. Först och främst finns det få av dem (utöver den inte så sällsynta Mörkrets herre-personen), för det andra skildras de sällan som komplexa och verkliga personer, och för det tredje får man som läsare nära på aldrig en chans att sympatisera med dem.
I sådant som är influerat av japansk kultur, som anime och tv-spel, framställs ondingarna istället väldigt ofta på ett sätt som uppmuntrar en att både förstå och tycka om dem, vilket åtminstone jag tycker kan göra historien mer komplicerad på ett tilltalande sätt. (när man inte vet vem man ska hålla på, eller när man håller på de onda och drabbas av hjärtesorg då de förlorar)
Och för att haka på den tråden... I anime och tv-spel ser de ofta extremt bra ut, många gånger så pass mycket bättre än de "goda" personerna att dessa blir rakt avundsjuka. Men i västerländsk litteratur är de onda istället fula och gräsliga - inte minst i Harry Potter, även om jag annars tycker väldigt bra om serien.
Nåja, nu har jag svamlat på länge nog, och skulle utan problem kunna fortsätta länge än - bäst att sluta, med andra ord.
/Nova - onding-groupie
:P