Jag vet inte... men tanken är väl att man skall stå på goda sidan. Förmodar att de flesta författare gör så. Om man skapar en genomsympatisk hjälte, måste det vara förbaskat svårt att låta honom besegras av en onding som bara har sitt eget bästa som slutmål, Meningen med en berättelse är väl ändå oftast att den har något slags moral. Hur mörkt det än ser ur finns det alltid en strimma ljus. Alternativet är att skapa en osympatisk goding som besegras av den sympatiska ondingen... och vem är i så fall god och vem är ond?
Jag skulle gärna vilja ha er syn på hur en "The bad guy wins" historia skulle vara upplagd.
Det mesta har ett mönster. Vem vill läsa deckaren där fallet aldrig blir löst, kärleksromanen som garanterat slutar olyckligt osv. Det finns ett mönster i alla historier som berättas. Däremot kan jag hålla med om att jag skulle gärna fördjupa mig i ondingens sanna natur. Varför är han/ hon så ond? Taskig barndom?