Jo jag föredrar helst en "hjälte" som har lite djup i sig. Insåg när jag läste om vad jag skrivit att det kan se ut som om allt måste se ut som det gör idag.
Förstår däremot inte alls Christinas kritik av Sjöwall-Wahlöö. jag gillade dem. (Läste dem iofs) på sjuttiotalet)
Men jag har väldigt svårt att föreställa mig en mångfacetterad skurk som jag sitter och håller på för att se hjälten malas till grus.
Det blir ju i så fall skurken som är hjälte o hjälten som är skurk. (Tusan vad krångligt det blev.)