Nytt inläggBesvara inläggetLista inläggTill välkomstsidan

Få ondingar...

Hm, ja, det krångliga kommer ju när man ska försöka bestämma vem som är hjälte och vem som är onding, om ondingen är sådan att man lätt kan ta parti för honom/henne. Jag undrar nästan om många författare inte medvetet låter bli att ge de onda djup i sina personligheter, för att det skulle förstöra bilden av den ultimata ondskan - jag menar, om ondingen får en massa förklaringar och ursäkter till sitt agerande, då känns han ju inte lika ond längre... Jag har t.ex. aldrig tyckt att någon verkat så hemsk som Sauron i Härskarringen, just för att man fick se och veta så litet om honom.
Men för att återkomma till frågan om vilka som är vilka (hjältar och ondingar) brukar det ju lätt bli så att en onding helt enkelt är den person som ställer till besvär (mer än besvär ibland!) för hjälten. Och en hjälte brukar ju i regel vara huvudpersonen... Jag vet inte vad som skulle hända om man försökte skriva en bok med en potentiell Mörkrets herre som huvudperson, skulle han bli klassad som hjälte eller onding? Förutsatt att man verkligen beskrev honom som en fruktansvärt grym person, och samtidigt gav förklaringar till varför han handlar som han gör, alltså. För orsaker till sitt agerande brukar de ju ha gott om, även om makt och hämnd tenderar att dyka upp nog så ofta.
Angående huvudpersoner så måste jag inleda med att komplimentera Christina för Jarga, han var i sanning lysande. :)
Det är sådana huvudpersoner (hjältar???) som blir intressanta... Thomas Covenant i Donaldsons serie är ett bra exempel också, som inte var det minsta hjältemodig, egentligen, heh.
...Tänk, ibland blir man så trött på att allting jämt och ständigt bara beror på hur man definierar saker...
För om man bestämmer att en onding är den som ställer till bekymmer för hjälten, alternatvit att ondingen är den som hjälten kämpar mot, så kan ju vem som helst vara vad som helst.
Krångel. Fast intressant krångel, i och för sig.


Namn: Nova
E-post:
Tid: 00:44
Datum: 2003/08/04