Det är lite trist när en författare (eller filmskapare) har tillverkat en s k ond figur och sedan inte kan unna honom en enda god egenskap. Ni vet de där typiska superskurkarna i James Bond, vilka konsekvent mördar alla sina duktiga medarbetare så fort de inte har någon nytta av dem längre - även om det varit enklare, smartare och billigare att låta dem vara.
Likadant med "goda" hjältar, som inte får göra eller säga något som inte är moraliskt oantastligt, varpå de blir allt mesigare. Se den typiska romantikhjältinnan, som i allmänhet är så god, vacker och snäll att hon verkar vara rent imbecill (eftersom bara bebisar kan vara så oförvitliga).
De enda genomelaka karaktärer jag har tillverkat har varit psykopater eller direkt sjuka i huvudet (såsom styggingen Ardel Heplon) och därmed har jag också känt ett visst medlidande för dem. Omvänt tycker jag att det är svårt att göra en "god", sympatisk figur som inte samtidigt har lite intelligens och humör, och då är det svårt att inte lägga en och annan giftig replik i munnen på dem ...