Jag gillar det där onda skrattet som börjar med lite småskrattande, och sedan arbetar sig upp mot ett dånande ont skratt som avbryts mitt i allt av en hosta och sedan börjar om på nytt, och slutar inte förren personen som skrattar får slut med luft i lungorna.
Jag kanse inte beskrev det så bra, men om någon någonsin ser Sideshow-Bob i Simpssons försår ni nog.