Lajv (1) konstig funktion på lunarstorm där man kan skicka in SMS för att de ska synas på lunar.
Lajv (2) levande rollspel. Mycket intressant och mycket roligt. För sådana som inte lajvat tidigare får man väl rekomendera Enhörningens nybörjarlajv. Nästa lajv är om tre veckor, men till det hade man behövt anmäla sig redan för en månad sedan. (om man nu inte lyckas ställa sig in hos arrangörerna) Efter det blir det först i vår igen, om jag inte förstått det helt fel.
Själv har jag bara lajvat en gång hittills (det blir mitt andra). Jag lyckades leva mig in bra i min roll och (tror jag) spela den bra. Det var väldigt stämningsfullt under hela lajvet (bortsett från sista dagen).
Gå in på www.enhorn.com där finns även en enkel regelbok att ladda ned, samt en massa info som kan vara bra att veta.
En liten lista över de mest spännande / stämningsfulla sakerna på lajvet, så kan du själv se vad allt som kan hända:
* Tänk dig att du en morgon bestämmer dig för att bege dig till byn intill (8 km bort). Du har inte färdats den vägen tidigare, men tror det är ganska säkert. För säkerhets skull slår du följe med en handelsman, en präst och två andra. Strax utanför byn stöter ni på en ensam man som hälsar er med "Adame Mutami!". Förvirrande? Jo.
Det visar sig att han är en primitiv man som reser genom trakten med sina 6 vänner. De är ovilliga att gå in i byn för att söka reda på en man, så ni bestämmer er för att hjälpa dem. Sedan visar det sig att mannen de söker finns i den andra byn, så ni slår följe. Går dessa vildar att lita på? De verkar inte veta vad pengar är. Snart pratar de om den store allsmäktige Sha, vilket gör att man undrar om de är fanatiker och vad de tänker göra med vår präst av en annan religion. Tänk dig att resan går bra och att du snart, efter några timmars vardagligt äventyrande är tillbaka i din egen by. Intressant.
* Tänk dig ett fullsatt värdshus (som visserligen har träväggar med tält-tak, men man måste ha lite fantasi själv). Det regnar och är mörkt ute, du är lite smått fuktig, men blir snabbt varm. Du beställer in ett stop cider och betalar med ett guldmynt. Där sitter du och myser i värmen medan folk överallt stämmer upp i fantastiska sånger (och bråk i enstaka fall). Mysigt!
* Din vän sliter plötsligt ut dig i kylan där du något förvirrad får veta att han mutat några tiggare, som nu berättar "hemlig" information. Något om en draktår som blivit såld till någon. Besviken över att informationen inte var så intressant går du tillbaka in i värmen. Självklart kan du inte släppa det här med draktåren helt. Vad är det för något? Vad gör det? Det visar sig finnas en mängd mörka rykten om det hela, men ingen tycks veta hur den ser ut - eller om det finns fler. Tiggarna visste dock, och berättade, hur den såg ut. Mystiskt...
* Tänk dig att du följande dag råkar nämna draktåren för en av de som du reste tillsammans med dagen innan. Tänk om han hade en sådan, som ni sedan gömde undan så att de onda makterna (som var de enda som kunde bruka den) inte skulle få tag på den? Spännande!
* Tänk dig ett anfall mot byn. Du sitter just på värdshuset ovetande om det hela då plötsligt någon rusar in och ropar "Milis! Alla vapenförda män, följ mig! Vi är under attack!". Du vet med dig att du inte är vidare bra på att hantera yxan som hänger i ditt bälte, men beslutar dig för att något måste göras. Du liksom ett dussin andra rusar ut. Halva gardet är ute på uppdrag, men de övriga 6 har ställt upp utanför bygränsen. De uppmanar alla med vapen att ställa sig i linje och se till att ingen kan angripa försvaret från sidorna. Så modigt du kan ställer du upp med yxan redo. Över fältet framför väller ett fyrtiotal orcher. De närmar sig skrikandes och med lyfta vapen på ett mycket hotfullt vis. Det känns nästan som om marken borde skaka vid ett sådant tillfälle. Om du bara står kvar så kanske du hinner fälla en fiende innan du själv går under. Dör du så är det för byns bästa, det är en hedersam sak.
Förskräck inser du att linjen inte håller, bönderna och äventyrarna snett bakom dig vänder helt om och springer skrikande mot skogen. Nu är ni långt färre än angriparna, men fortfarande... Nej, fler flyr. Men inte du, inte du. Snart är ni bara lite mer än ett dussin. Du förbannar de andras feghet, men tänker inte dö nu. Förtvivlat tar du några snabba steg bakåt just som fienden är inom tio meters avstånd. Du backar ut längs en gata och samtidigt ser du hur ett dussin orcher vräker sig över gardets sköldmur. På mindre än en sekund trängs de ihop i en liten hög och försvinner under massan med framrusande svartblod. Nu är du inne i byn. Tre andra har just backat in på samma gata. "Stå kvar! Vi kan hålla dem ett tag!" ropar du och de andra ställer sig vid din sida.
Tre orcher kommer rusande och de andra flyr. Snabbt backar du in på en annan gata och i nästa korsning träffar du på några nya människor. Exakt samma sak händer igen. Och sedan samma sak igen i nästa korsning. Snart har du backat hela vägen genom byn och kommit ut på andra sidan. Ett fåtal har stannat för att slåss, och du ser kropparna efter ett par dussin modiga. Längs varje gata i byn strömmar ett antal orcher in och bildar en bred mur utanför byn. Nu har du sett nog, du vänder och springer. Farligt.
* Tänk dig att du åter är på värdshuset. Stämningen är nästan på topp igen, men då och då är det någon som haltar förbi. Nederlaget bränner fortfarande i hjärtat. Orcherna dödade som tur var inte alla. Av någon anledning hade de tydligen gett sig av efter att de fått övertaget. Någon säger att värdshusvärden såg precis vad som hände. "Värdshusvärd! Jag skulle vilja beställa ett antal stop cider. Tack, och sedan ver det en sak jag undrade..."
Precis som du fruktat. Orcherna hade plundrat de fallna, och plötsligt hade en höjt något framför huvudet och ropat något varpå alla vänt tillbaka. Nej! Det får inte vara sant! Men... orcherna kan inte använda den, det är ju mörkeralverna... en allians, kanske? Fruktan.
* Tänk dig att en främling du just bjudit på ett stop cider visar sig veta något om Demonstaven, utan vilken -enligt någon teori - draktårarna inte kan användas. För att få veta mer, man vet ju inte vem som lyssnar, går ni ut. Du tar med dig än vän, och det gör han med. Du mutar dem med lite mer pengar och de ber er följa med. Över hela fältet ligger en tung dimma. Du ser inte mer än ett par meter. Orcher eller andra onda ting kan ligga på lur var som helst. Ni kommer fram till en väg, och på andra sidan finns en skog. Männen ber er vänta ett ögonblick och försvinner sedan in i skogen. Är de att lita på? Efter ett tag ser du en stor skugga närma sig längs vägen. Det är ett stort troll med en klubba över axeln. Förskräck kryper du ihop invid vägkanten, beredd att när som helst ta ett språng ut på ängen och springa. "Människor inte vara rädda. Jag inte göra illa."
Du håller andan medan trollet närmar sig och passerar, inte mer än en meter ifrån dig. Läskigt!
* Tänk dig färden hem efter att utflykten blivit avklarad. Nu går ni längs vägen eftersom det tycks säkrare än att gå över fältet. Snart klappar din vän till dig i magen för att få din uppmärksamhet. En skugga lösgör sig just ur dimman sju meter till vänster om er. Den tycks försöka genskjuta er. Det är fortfarande hundratals meter till byn. Den säger något på ett tungomål du inte förstår. Till din förvåning svarar din vän honom, varpå han manar på dina steg med ytterligare en klapp. Varelsen, som tycks bära rustning och farliga vapen kliver upp på vägen bakom. Fem meter ifrån. Ni går så snabbt att den hamnar lite längre bak, men du vänder dig inte om för att se på den. Äntligen, vägskälet till byn. Men när du styr dina steg åt det hållet sätter din vän handen för ditt bröst, mycket försiktigt. Han styr till dig lite så att ni fortsätter längs vägen. Varelsen bakom tycks tappa intresset.
"Han fråga om vi var människor, men jag sade att vi var alver. Då sade han, inte människa? Alv? Orch inte slå alv."
Försiktigt svänger vi in i skogen några meter senare. "Krack", en torr kvist. Varelsen vänder om och börjar gå mot er. Den ser er inte eftersom ni hukar i skogen, försiktigt smyger ni längs ett dike på väg mot byn. Tur!
* Tänk dig att de vilda männen varnar er för ett ytterligare anfall nästa kväll. Du följer med dem till deras helgedom i skogen, som enligt dem är säker från svartblod eftersom deras gud skyddar dem där. Det blir mörkt, men ni har en eld. Ni har hört ett klampande ljud som om nära hundra orcher i rustningar gått längs vägen, och de verkar vara på väg tillbaka. Det är kolsvart ute. Nu är det dags att ta sig tillbaka. Någon tycks upptäcka er där ni smyger, så ni springer. Gruppen splittras, och du tillsammans med ett par till tar er tillbaka till helgedommen. Det börjar duggregna, och även om helgedommen skyddar lite så bli luften fuktig och kall. Om du bara satt på värdshuset med en varm kopp choklad?! Längtan...