Jag läste Drakväktare och Dräparen på lovet.
Drakväktare vet jag inte riktigt vad jag ska säga om. Slutet var obehagligt, själva intrigen var väldigt... ironisk.
Dräparen tyckte jag bättre om, trots att även den var hemskt sorglig. Häftigast var när vår hjälte och hans kompanjon ska rädda ni-vet-vem från dräparna. Lite Highlander influerat?