Skrofler, kan inte du i din himmelska visdom tillföra något mer till diskussionen.
Jag kan inte hålla med om dina åsikter om inflation. Om den allmänna prisnivån stiger stegvis så kallas det inflation. När priserna ökar får man mindre varor för mer pengar. Inflation betyder alltså att du får mindre pengar. Saker blir dyrare. Bra va?
Här kommer lite fakta från riksbanken:
Vad är inflation?
Definition
Inflation är detsamma som att vi får färre varor för samma mängd pengar. Pengarna blir helt enkelt mindre värda. Om inflationen är hög ökar priserna mycket, utan att det egentliga värdet, nyttan, eller kvaliteten ökar. För att betecknas som inflation måste det gälla en ökning av den genomsnittliga prisnivån. En prisökning på en enstaka vara är inte inflation. Prisökningar som beror på att varor och tjänster ändras eller förbättras räknas inte heller som inflation, som när en skjorta blir dyrare för att den görs av ett bättre tyg.
Mått på inflation
Det vanligaste måttet på inflation är konsumentprisindex (KPI). KPI beräknas varje månad av Statistiska centralbyrån, SCB. SCB "köper" en korg varor och tjänster varje månad. Genom att köpa samma varor och tjänster kan SCB jämföra priserna från månad till månad och se hur stora prisförändringarna - inflationen - är. Eftersom en prisökning som beror på en kvalitetsförbättring inte räknas som inflation, måste SCB försöka uppskatta förbättringarnas värde och rensa bort det från indexet.
Så uppkommer inflation
Om människor vill köpa mer än vad företagen kan producera, om den totala efterfrågan är större än det totala utbudet på varor och tjänster, stiger priserna - vi får inflation.
Inflation kan också uppkomma genom att kostnaderna för att producera varor och tjänster stiger, exempelvis när löner eller oljepriser ökat ovanligt kraftigt. Om företagen inte har möjlighet att rationalisera och effektivisera produktionen i samma takt kommer de ökade kostnaderna normalt att ge prishöjningar.
Inflation ger inflation
När väl inflation har uppstått har den en tendens att leva kvar och till och med öka. Personer och företag skapar sig förväntningar om hur inflationen ska bli i framtiden med utgångspunkt i dagens inflation. Den som är van vid hög inflation tror därför ofta att det kommer att bli hög inflation även framöver. Sådana förväntningar gör att arbetstagare kräver högre löner för att kompensera sig för den inflation de tror kommer.
På motsvarande sätt är arbetsgivarna beredda att erbjuda högre löner, eftersom de räknar med att kunna höja sina priser. Detta driver i sin tur upp inflationen, löntagarna kräver ytterligare kompensation och en löne- och inflationsspiral har bildats.
Osäkerheten minskar
Om inflationen kan hållas under kontroll kommer osäkerheten om framtiden att minska, vilket underlättar beslut om produktion, investeringar, pris- och lönesättning. Människor vågar spara och det leder till lägre räntor. Det blir alltså lättare att planera framåt och företag blir mer benägna att investera. Investeringar skapar tillväxt. På så sätt skapas förutsättningar att nå landets ekonomiska mål.
Med hög inflation ökar också riskerna för en mer varierande inflationsutveckling jämfört med om inflationen är låg. När inflationen svänger upp och ned uppstår osäkerhet och instabilitet som är till nackdel för ett lands ekonomiska tillväxt. I Sverige kan vi fortfarande se negativa effekter av den höga inflation som rådde under 1970-talet.
Osäkerhet är dyrt
När företag planerar sin verksamhet behöver de svar på flera frågor. Hur mycket kommer kostnaderna att öka? Hur mycket ska vi ta betalt för att vara säkra på att gå med vinst? Kommer lönerna att öka? Alla dessa frågor blir svårare att svara på om inflationen är hög och varierande jämfört med om den är låg och stabil. Kanske avstår företagen just på grund av detta från att satsa på nya produkter och maskiner.
Inflation hämmar
När det gäller beslut om större satsningar, där man måste ta stora lån, blir räntan en viktig faktor. Eftersom den som lånar ut pengar vill göra en bra affär skapar inflation osäkerhet. Om räntan sätts till 9 procent och den förväntade inflationen är 6 procent, innebär det att den reala, verkliga räntan blir 3 procent. I detta läge är det inte säkert att någon vågar låna ut pengar. Tänk om inflationen blir 8 procent istället. Eller kanske 10 procent. Då har man till och med förlorat på affären. Den här osäkerheten gör att räntan antagligen kommer att sättas betydligt högre, kanske till 11 eller 12 procent.
Osäkerhet om hur inflationen kommer att bli i framtiden leder därför till högre realräntor än om inflationen upplevs låg och stabil. I en sådan situation finns det risk att många avstår från att investera. Det blir svårt att överblicka om det kommer att löna sig. Alltför få törs satsa. Då skapas ingen tillväxt och inga nya arbeten.
Ibland måste det bli sämre innan det kan bli bättre
Länge trodde man att det fanns ett klart samband mellan arbetslöshet och inflation. Antingen var det hög arbetslöshet men låg inflation, eller så var det låg arbetslöshet med hög inflation (sambandet kallas Phillipskurvan). Erfarenheterna har dock visat att det inte finns något stabilt samband.
På kort sikt kan sambandet mellan arbetslöshet och inflation stämma. Om ett land bestämmer sig för en stram penningpolitik med höga räntenivåer i syfte att minska inflationen, stannar ekonomin av något, inflationen blir lägre, men arbetslösheten ökar. Men om ett land på lång sikt måste komma tillrätta med sina ekonomiska problem kan det vara tvunget att föra en "åtstramande" politik. Det ger kortsiktigt negativa följder, men långsiktigt ger det bättre förutsättningar att få ordning på ekonomin.
På längre sikt är sambandet nämligen annorlunda. En stabil ekonomisk miljö ger högre tillväxt och bättre möjligheter att minska arbetslösheten. Långsiktigt finns det därför inte någon konflikt mellan att sträva efter både låg inflation och hög sysselsättning.
Inflation slår orättvist
Inflation ger effekter på inkomst- och förmögenhetsfördelningen mellan olika grupper i samhället. Fördelningen blir godtycklig och speglar mer förmågan att utnyttja inflationens effekter än att utföra meningsfulla arbetsinsatser. Hög inflation gör att vissa grupper gynnas mer än andra.
Det blir till exempel skillnader beroende på hur man väljer att spara sina pengar. Vid hög inflation är det mindre lönsamt att spara på banken eftersom pengarna samtidigt försämras i värde. Däremot gynnas de som har möjlighet och råd att investera i t.ex. fastigheter. Dessa ökar ofta i värde med hög inflation och behåller därför sitt verkliga värde efter att inflationen räknats bort.
Därför har somliga har goda minnen av inflation
Sverige hade fram till 1991 ett skattesystem som - tillsammans med den höga inflation som rådde under 1980-talet - gynnade de som tog stora lån. En del minns den tiden som något positivt. Det var dock nödvändigt att ändra på förhållandena eftersom de fick negativa konsekvenser för Sveriges ekonomi.
Den som lånade 100 000 kronor hade efter ett år egentligen bara lånat 90 000 kronor, om inflationen var 10 procent. Lånet hade minskat "av sig självt". Räntan var reglerad och bankerna var tvungen att låta sin räntor följa diskontot (den ränta bankerna fick betala då de lånade i Riksbanken). Räntenivåerna bestämdes alltså administrativt utan hänsyn till inflationen. Låga räntenivåer och hög inflation ledde till att många lånade gratis. Ovanpå detta tilläts stora avdrag för räntekostnader i deklarationen, vilket gjorde att skatten minskade. Låntagarna tjänade på att ta stora lån.
I längden går det inte för ett land att gynna konsumtion via lånade pengar på detta sätt. Konsumtionen blev för hög och sparandet för lågt. Inflationen steg. Därför sänktes ränteavdragen i det nya skattesystemet. Numera är räntesättningen fri och påverkas av hur inflationsutvecklingen förväntas bli under de kommande åren. Räntan stiger om inflationen befaras stiga så att spararen får verklig ersättning. Det är en förutsättning för att få tillräckligt med pengar för utlåning i samhället.
Så Inflation är bra va, Skrofler, om du inte orkade läsa allt så kan du alltid kolla in detta:
Ibland måste det bli sämre innan det kan bli bättre
Länge trodde man att det fanns ett klart samband mellan arbetslöshet och inflation. Antingen var det hög arbetslöshet men låg inflation, eller så var det låg arbetslöshet med hög inflation (sambandet kallas Phillipskurvan). Erfarenheterna har dock visat att det inte finns något stabilt samband.
På kort sikt kan sambandet mellan arbetslöshet och inflation stämma. Om ett land bestämmer sig för en stram penningpolitik med höga räntenivåer i syfte att minska inflationen, stannar ekonomin av något, inflationen blir lägre, men arbetslösheten ökar. Men om ett land på lång sikt måste komma tillrätta med sina ekonomiska problem kan det vara tvunget att föra en "åtstramande" politik. Det ger kortsiktigt negativa följder, men långsiktigt ger det bättre förutsättningar att få ordning på ekonomin.
På längre sikt är sambandet nämligen annorlunda. En stabil ekonomisk miljö ger högre tillväxt och bättre möjligheter att minska arbetslösheten. Långsiktigt finns det därför inte någon konflikt mellan att sträva efter både låg inflation och hög sysselsättning.
Så vad säger du, anser herr-Jag-vet-allt-och-är-bättre-än-dig att vi fortfarande ska ha hög inflation?