Så här ser jag det. Universum är ändligt. Utanför Universum finns inget. Ingen materia och ingen energi. Inget. Det har ingen färg, eftersom det är inget. Inte ens svart. Om du rör dig i detta inget så blir det något eftersom du är där, men ändå, där du inte är så är det forfarande inget. Universum expanderar ständigt, när det har exapanderat till en viss punkt så kommer det dras samman eftersom kraften i expansionen kommer överträffas i kraften av någon sorts bakåtgravitation, allt dras samman och efter detta, tror jag, kommer ett nytt big bang. Dessutom så är universum format som två svampar, typ (såg det i Illustrerad vetenskap). När det gäller frågan om en början så anser jag att det inte finns någon början, allt har funnits för evigt. fast evigtär fle ord, tid är bara något vi bbiologiska varelser har kommit på. Tid existerar inte på det sätt vi tänker på det, det är inte en flod som flyter fram och som man kan simma uppför/nerför. jag vet ine om det finns några vetenskapliga belägg för hälften av vad jag har sagt, men vad fan, jag tror att det är så. Typ. För det är ändå inte riktigt som jag beskrivit, snarare så ser jag det i mitt huvud som en massa abstrakta och oabstrakta bilder av svart, fanns ändå inte svart. Tex ingenting är ett sorst svart, fats smalt men ändå inte smalt eftersom det är ingenting och inte har någon färg! Att beskriva de bilder av tid och ingenting som finns i hjärna är omöjligtm eftersom bilderna själv bara är en sorts skugga där man anar hur det egentligen är, ett egentligen som inte går att beskriva!!!
*förvirrad*