Jag blir alltid lite misstänksam när man pratar om "lätt" och "svår" (eller "tung") litteratur. Visst finns det böcker som jag läser igenom utan problem, ofta utan att stanna (vilket gör att man går, står, lagar mat, stryker, &c, med boken i hand), och det finns böcker som lätt går att lägga ifrån sig och som är svårare att plocka upp.
Skulle den förra sortens bok vara sämre än den senare bara för att det krävs en ansträngning? Visst kan det vara så att författaren vill provocera, få läsaren att tänka på nya saker, eller upplysa... men om läsaren i fråga inte ens har lust att läsa igenom boken, spelar det då någon roll hur sinnrik den är? Det främsta målet måste väl vara att få läsaren att läsa?
Vi letar nog alla efter olika saker i böckerna vi läser, och beroende på vad vi tycker om och har läst tidigare värderar vi olika böcker och olika författare. Själv vill jag förvånas och överraskas -- jag vill inte läsa ytterligare en version av Sagan om Ringen. Detta gör inte SoR svår, det betyder bara att jag läst den (och läst om den) och sedan läst andra författare som varit allt för lika.
Men det är förstås min mening... :-)