Engelskan brukar anses ha ca 1 miljon ord, varav hälften är fackuttryck. Svenskan (om jag inte missminner mig) har uppgets ha omkring 300 000.
Detta betyder ingenting i fråga om nyanserat språk.
Christina nämner sammansatta ord; både engelskan och svenskan kan koppla ihop ord lite hur som helst, men faktum är att i vanligt språkbruk brukar svenskan nöja sig med kortare sammansättningar än engelskan (som glatt kan stapla 6 substantiv på varandra) medan vi skriver om med genitiver eller prepositioner.
Detta betyder inte heller något i samband med bra eller dålig översättning.
I princip är en bra översättning en översättning som känns som om det var en orginaltext, utan uppenbara missar, och som helst bibehåller orginalstilen. Ohlmarks misslyckades på dessa två punkter -- han översätter ofta ordagrant när det finns vedertagna svenska uttryck, och missar Tolkiens hopp mellan vardagsspråk och högtravande sagostil. Däremot gjorde han ett strålande jobb i att översätta namn på orter och personer. Hobsala för Hobbiton, Vinbock för Brandybuck, Vattnadal för Rivendell -- strålande översättningar.