Kanske lite, men han ser jag snarare som en ganska klassiks stereotyp inom fantasy.
Den ensamma mystiska krigaren, som egentligen är prinsen utan kungadöme.
Som Farbror Fantasy uttryckte det:
?Fantasy är som en gryta, en gryta där alla författare lämnar en sin del i det hela och där alla lånar från varandra.?
Obs, citatet var taget ur minnet.