*En dikt till jägarnas förvar*
Djurens
vänner är jägarnas ovänner. Men de inte
naturen känner. Det är där skon klämmer.
Blir det för många harar. Så med naturen
harpesten svarar. Blir rävarna för många,
så kommer skabben. Men det förstår nog
inte djurens vänner, det är där de gör
tabben. Blir älgarna för många. Så blir
det bilarna som dem får fånga. Då blir
det människorna som sitt blod utljuter.
Då är det bättre att jagarna älgarna
skjuter. För jakten är reglerad.
Samtidigt som naturen sig själv reglerar.
Jägare har funnits i flera tusen år.
Men naturen och djuren består.