JAg gnäller inte över läxorna... Tre-fyra i veckan, det är inga problem, jag trodde det skulle vara mer, men med hjälp av alla studietekniker jag snappat upp är det här faktiskt lättare än högstadiet...
Det som är så deprimerande med matten är att jag är BRA på det.
Jag är en naturbegåvning.
Fick MVG i det.
VARFÖR misslyckas jag då nu?
Jo, vi har för stora klasser. Vi behöver mindre klasser och mer lektioner som kretsar runt "grammatiken".
Matte är ju ett språk, vet ni.
Vet man väl grammatiken (alla räkningsreglerna), ja, då kan man det.
Egentligen är det ju aslätt...
Enda kruxet är att jag räknar ut ekvationer i fel ordning (ge mig ett tal som "ah=d(upphöjt till 2)-3hR" och be mig lösa ut "m", och jag kommer säga "hur då, mer exakt???" med panikslagen stämma). Nåja, jag ska plugga i helgen. Provet är inte förrens på måndag.
Det är luuungt.
Jor: vad är det som är så svårt?