Jösses, jag tyckte att du skrev "Christina" först!
Denna paranoia kan möjligen förklaras av lätt feber ... %)
Jag tycker att "Tio små negerpojkar" är Christies bästa. Det var ju fullständigt omöjligt att avslöja mördaren innan förklaringen på slutet kom.
(Fast jag medger att det var lite krystat, alltihop.)
Annars tycker jag om Dorothy Sayers också (=hon med Lord Peter Wimsey) Med boken "Kamratfesten" lyckas hon t o m skapa riktig spänning utan några mord, vilket är sällsynt i genren.
För övrigt tycker jag att det är en sådan otrolig skillnad på sådana här "Trivsel-och-pusseldeckare" och mera samhällskritiska sådana, såsom Sjöwall-Wahlöös, att man knappt kan hänföra dem till samma genre. Båda delarna kan förstås vara bra fast på väldigt olika sätt ...
Bland svenska författare har jag förresten haft en lång Stieg Trenter-period också, slår det mig. Honom läser man ju mest för alla trevliga stockholmsskildringars skull ...