Du har rätt, om man ser namnen i inskränkt betydelse. Men i en litterär text kan man ge dem en vidgad betydelse. Man kan tänka sig en nåjd som en häxmästare hos ett märkligt folk med eller utan samisk anknytning. En spåman måste visserligen vara en ganska tam trollkarl, men kan i en berättelse ges utökade magiska egenskaper. Sant är att druiden var en sorts keltisk präst, men jag har i många berättelser mött druider av ett hiskligare slag än som varande from präst. En sejdare var ibland närmast en svartkonstnär, men också det du säger. En beskrivning av en sejdkvinna i en av de isländska sagorna ger en bild som mycket påminner om ett modernt spiritistiskt medium. Att vissa ord är gemensamma på engelska och svenska är väl ingen nackdel? Häxdoktor... hokus-pokus javisst. Men det är väl bra att man kan uppfatta olika signaler. En runmästare är väl snarast en runkunnig man, en lärd. Men lärdom och magiskt kunnande var ofta detsamma i äldre tider. Kanske kan man använda det i betydelsen "vit magiker". Men när man berättar en historia får fantasin spela och ordens betydelse kan glida. Man får väl hålla koll på att det inte blir alltför hiskligt. Fast varför inte... Mansgris som jag är tog jag bara med manliga beteckningar. Fick för mig att det var sådana benämningar du letade efter. På kvinnokanten finns det trollkvinna, trollkona, häxa, völva, sejdkvinna, besvärjerska, lövjerska och säkert fler ändå.