Beth: Våra definitioner av underklass gåt tydligen isär. Underklass är trailer parks och slum för mig. Med din definition av underklass så har jag varit underklass! Jag har väl då också varit "en vanlig sketen arbetarunge". När jag föddes så var min farsa (som nu är ekonomichef, inte bank direktör!) sågverksarbetare och min mamma städare. Alltså inte alls speciellt ekonomiskt välmående med en städar lön en sågverkslön och 2 ungar. Sen så började farsan studera (och jobbade natt samtidigt för att det skulle gå ihop, precis som alla i överklassen gör!) och han lyckades få ett revisorjobb med 17 000 i månaden. Kombinera detta med en städarlön (alternativt a-kassa alternativt kassörs lön från Ica) och tre ungar så får du nog inte någon överklass standard. Våra semestrar var antigen 1 vecka i mormors stuga eller tältcamping i Dalarna, inget fel med det: Det var faktiskt jävligt kul, folk överskattar små barns materialism. Det är dom äldre barnen som är krävande.
Varje månad så levde vi på miniminivå den sista veckan. Men vi fick aldrig (enligt mina föräldrar, sådant tänkte ju inte en 6-åring på) brev från kronofogden. Man ska göra rätt för sig.
Sen har saker gått bättre: På 3 år gick pappa från att vara ekonomiansvarig på ett lokalt motorcentrum till ekonomiansvarig för Norrland till ekonomiansvarig för hela företaget med en tredubblad lön som följd. Men fan i mig om vi är överklass: Vi bor i ett radhus (visserligen ett på 220 kvadrat med dubbelgarage och inmurad tomt värt 2.4 miljoner, men ändå ett radhus). Vi är inte extremt rika. Min mamma är fortfarande en vanlig arbetare med en vanlig lön. Vi beter oss inte som några jävla kultursnobbar (mina föräldrar är snarare anti-kultiverade...). Och till min besvikelse så röstar mina föräldrar vänster! Pappa är sosse och mamma är vänster, eller va i alla fall det innan Hycklerist-Gudrun-Affären.
Nej alla har inte samma möjligheter, men alla har en möjlighet. Och det är faktiskt något som min farsa visade: Han kunde ha jobbat kvar som sågverksarbetare men valde att studera och försöka bli något, och han lyckades! För det så ska han (eller någon annan, jag har tex en släkting som började som snickare och slutade som en höjdare på scania eller något sånt företag) inte behöva rättfärdiga varför han inte är en ?fattig? arbetare inför andra arbetare som är bittra för att dom är kvar på fabriksgolvet. Var och än har sitt eget öde att styra över, sina egna möjligheter och om man misslyckas ska man fan i mig inte gå och klanka ner och va avundsjuk på dom som lyckats. Att man sen har olika utgångslägen: That?s life. Jag är ingen utopistisk idiot, jag vet att det alltid kommer att finnas orättvisor. Livet är orättvist. Men i dagen moderna samhälle spelar inte börd någon roll (möjligtvis om man är invandrare) och kan man bara skaffa en bra utbildning, vilket man kan även utan ett ?intellektuellt stimulerande? hem (har man bara viljan så är det ganska irrelevant om föräldrarna är alkoholiserade, arbetslösa soffpotatisar) så kan man gå hur långt som helst.