Syftar du på att den har gått tillbaka? Fast en av de nominerade till Augustpriset häromåret var ju en SF-roman, "I den röda damens slott".
Med risk för att bli hudflängd av vissa medlemmar ur sverigefandom ska jag nu ge några synpunkter på science fiction.
På den gamla, goda tiden fanns det något som hette "hard SF", vilket kännetecknades av djärva tankesprång vad gällde tekniska innovationer, men i gengäld ofta brast rejält vad gällde psykologi, människoskildring och annat "mjukt". Mycket av denna hard SF verkade handla om rymden, och det var till största delen innan människan stuckit ut näsan i rymden på riktigt ...
Sedan dess har vi lärt oss mer om rymden, slit-och-släng-mentaliteten har ersatts av miljötänkande, de tekniska landvinningarna har visat sig medföra en del problem ... Tekniken hyllas inte längre som en frälsare - senare tiders SF har ofta blivit bittert kritisk och börjat varna för viss utveckling istället. Modern SF har också gått över till att bli allegorisk, samhällskritisk och psykologisk, på gott och ont. I Sverige har det på senare tid skrivits en och annan SF-roman som många fans knappt ens känner igen som SF! (Frågan är förresten också om alla "framtidsromaner" ska gälla som SF eller om det verkligen också krävs en stor dos "ny teknik" för att det ska räknas dit.)
Tillbaka till Sverige: att SF blev en smått föraktad genre i Sverige beror inte ENBART på att vi hade vissa politiska strömningar, starka influenser från den onekligen högklassiga proletärlitteraturen, osv. Det beror också på nämnda brister i materialet. Det är vad jag tror.
Men de djärva fantastiska tankesprången då ...? Nej, de är inte döda, vare sig här eller utomlands. Men de har faktiskt unnat sig att flytta över till faktalitteraturen istället. Man kan läsa en non-fiction-bok av Stephen Hawking istället. Personligen föredrar jag att slippa konstruerade intriger med plastiga karaktärer, om det nu samtidigt är de tekniska fantasierna som är det viktiga! Fram för populärvetenskapen!
Som sagt, det skrivs fortfarande SF i Sverige, men den är mer filosofisk och mindre teknologisk, kanske mer begrundande. Därifrån är steget kort till att man stoppar in lite lightreligion ... Star Wars blev en nästan given övergång till sagan, eftersom man med sagoelementen åter kunde föra in den magiska känsla som teknisk utveckling helt enkelt inte kan ge oss längre. Och visst behöver man lite magi! Lite känsla av "allting är möjligt".
Detta var bara en liten betraktelse av en amatör. JAg tror alltså inte att det var SW som "förstörde" sf-genren. Den var snarare en naturlig följd av den utveckling som ändå pågick ...
Protestera gärna mot mina teorier, men gör det helst på ett seriöst sätt.