Min favorit-ras är jag inte helt säker över men jag ska resonera med mig själv( häng på):
Dvärgar-nää(sorry Nibelung), de är för känslolösa, bara heder och pengar.
Gnomer-tror inte det
Goblins, orcher mm- ALDRIG I LIVET! De ända onda varelser jag gillar är drakar(de är också inte alltid onda)
Jättar-NEJ
Drakar-mycket möjligt. De är så stora, starka, magiska, intelligenta och det finns inget så bra som en snäll drake=).
Alver-Helt klart en av de bästa(kanske den bästa) raserna(rasen) tycker jag.
Själva bilden av alver: långa, smala, graciösa, ljushåriga, vackra, mäktiga( oavsett öron eller inte)!
Också magin! Men alver har tre drag(tycker jag): De buttra alverna som man verkligen förstår och lever sig in hos.
De magiska, goda, mäktiga, snälla, öppna alverna( de har inte alltid allt de där)...
.. också de mystiska, hemlighetsfulla alverna, de som aldrig berättar mer än nödvändig och är ofta enormt mäktiga.
Nu skulle väldigt månmga kunna ifrågasätta och påpeka och klaga på det här men det är MIN bild(och den kommer förm,odligen att ändras).
Och till sist-men inte minst:
MÄNNISKORNA: Men vadå säger många. De finns ju överallt och har ofta inte magiska krafter ens.
Men det är kännslorna jag 'är ute efter( villket jag tror jag påpekat i ett tidigare innlägg).
Vill man ha sorg, lycka, hat eller djupa tankar så finns det inget bättre folk att läsa om.
//Svansi-den missförstådde läsaren