Jag tyckte att TTT var utmärkt i långa versionen. Det finns en del svagheter men dem vill jag faktiskt skylla på gamle Tolkien istället. Slaget vid Helms klyfta var en gäspning i boken - det gör sig faktiskt bättre på film.
De bästa tilläggen i EE var, förutom Faramirs extrascener (mycket bra och belysande!), Lavskägges poesi. Tycker jag. Det var en hisnande vacker minut i filmen med skön poesi och ännu vackrare överflygningsbilder från Fangorn. Riktigt rörande. Att Pippin och Merry somnade tyckte jag var mer vackert än löjeväckande - de måste ju rimligen ha varit totalt utmattade, och det var en av filmens få harmoniska ögonblick.
Historien om Rohan har iofs aldrig engagerat mig, varken i boken eller på filmen, men jag tycker att scenografin i Edoras är fantastisk.
Något jag kunnat vara utan var kärlekshistorien mellan Aragorn och Arwen. Den följer boken väl, om man ser till tillägget "Ringens värld" men det har aldrig varit någon rolig historia. Stackars Liv Tyler som spelar Arwen. Hennes roll är hemskt otacksam! Sitta och se ljuv ut i ett antal oväsentliga scener ... ähpuh.