Håller helt med Christina angående förståelsen av elakingen.
Måste erkänna at jag blev riktigt svag för honom till sist(påvens utsände) även om hans drivkraft bara var makt och pengar men plötsligt så hittar man ett sånt där litet svaghetstecken... och det gillar jag. Jag menar det finns ingen stygging som inte har något försonande drag vare sig det är att älska sina barn eller att komma med presenter till sin gamla mamma.
Tror att även sådana som Stalin, Hitler eller nu senast då Saddam hade sådana ljusare sidor någonstans. (Vilket inte alls förlåter deras gärningar) men som ändå gör dem till mer mångfacetterade människor. I kontrasten till den evetuella godheten framträder ondskan allt tydligare.