Jipee! Jag kände mig så besviken över det uteblivna biobesöket att jag till slut åkte in själv och såg filmen alldeles själv och ... och det ångrar jag inte. Den var magnifik.
SPOILERVARNING för följande:
FotR hade visserligen en bra början där intrigen byggdes upp ordentligt, medan de andra filmerna har börjat mer pang på. Den här filmen hade å andra sidan ett slut. Ett lååångt slut. Men långdragenheten kan man egentligen inte lasta Jackson för, för boken är värre på den punkten. För mig kommer den dramatiska höjdpunkten när hoberna når Domedagsberget, så det som kommer efteråt är mest städjobb. (Även om "Fylkes rensning" har sin charm.)
Men okej, den här sista filmen var i mitt tycke den bästa av de tre! :) Jättespännande. Scenen vid Minas Morgul var exakt som jag föreställt mig den, fast ännu otäckare - alldeles ryslig faktiskt. Honmonstret var inte alls mesigt, det var vidrigt. (Jag kollade extra på Sam när han höll svärdet och såvitt jag kunde se höll han det med höger hand precis hela tiden. Vem sa att han bytte hela tiden?)
Scenen med vårdkasarna var underbar. Blev lite tårögd där.
Det som var sämst var grabbarna som satt bakom mig och uppenbarligen besvärades så mycket av alla känslosamma/romantiska scener att de måste prata och skratta jättehögt åt det hela: BLA BLA HA-HA-HA. Rätt taskigt mot alla andra i salongen tycker jag. Vi hade alla betalat för att se och höra FILMEN - inte några töntar på bakersta raden.
Visst saknade man vissa saker - Merry fick för lite screen-time i mitt tycke och hans stora hjältedåd i samband med nazgûlen var över på en sekund, Saruman förekom inte, och Eowyn-Faramir fick man bara lite sött antytt, ja. Men jag var faktiskt så pass uppslukad av det filmen innehöll, att jag inte tänkte så mycket på hur det skulle varit istället.
Nåväl, måste jag utnämna ETT enda avsnitt i hela boken som min Största Favorit, så är det denna: när ringen har blivit förintad och alla hjältarna, med Gandalf i spetsen, står vid Mordors portar och blir varse underverket: Han gjorde det, den lille hoben. Han gjorde det verkligen. Berget sprutar en eldkvast och alla, precis alla kan se att Frodo gjorde't, mot alla odds. Det är så fabulöst mirakulöst fantastiskt och hjälteaktigt! Jag blir så stolt över honom att jag nästan lipar varje gång jag läser det, och det fungerade faktiskt utmärkt även i filmen.